onsdag 15 februari 2012

jag vet inte.

Från den stunden du berättade hur det skulle bli, visste jag att det inte skulle bli bra. Men jag visste inte att det skulle bli såhär dåligt. Vi bor under samma tak men pratar inte med varandra längre, inte ens ett litet "hej" när någon av oss kliver in genom dörren. Det är knappt så vi tittar på varandra.
Förut har du alltid kommit till mig och pratat ut om det varit något, men nu verkar jag inte vara lika viktig längre.
Jag märker att du gjort ditt val, och denna gången var inte dina barn det viktigaste att hålla fast vid.
Jag vet inte hur det kommer bli, eller vad som händer sen, men som det verkar nu kommer vi nog aldrig ha sån bra kontakt igen som vi alltid haft. Jag vet inte ens om det gör ont. Jag vet inte alls.

2 kommentarer:

  1. Jag finns för dig både dag och natt, gumman! Bara att höra av sig <3

    SvaraRadera